Teets Ursprung under Tang-dynastin (618–907) var tebrickor, som ofta pressades och ångades, den dominerande teformen. Trots detta omnämner Lu Yu i sitt klassiska verk Cha Jing att det också fanns andra former av te vid denna tid, såsom grövre te, löste och tepulver. Tebrickorna var dock mest berömda som kejsarens tributte och symboliserade det finaste teet i riket. Produktionen av dessa tebrickor var mycket komplicerad och krävde flera steg där bladen ångades, pressades och ibland doppades i kallt vatten för att behålla sin gröna färg. Men denna process hade en nackdel – mycket av teets naturliga smak gick förlorad.
En av de största förbättringarna inom teproduktionen inträffade under Song- och Ming-dynastierna, när teproducenter började utveckla metoder för att bevara teets naturliga arom och smak. De övergick från ångade tebrickor till ångat löste, och så småningom till stekt löste. Stekning av tebladen i en panna, en metod som introducerades under Ming-dynastin (1368–1644), tillät teet att behålla sin rika smak samtidigt som det förlorade den bittra eftersmaken som uppstod under ångningsprocessen.
Denna utveckling markerade en viktig förändring i den kinesiska teindustrin. Genom att använda torkning med stekning kunde teproducenter förbättra kvaliteten och smakprofilen på sitt te. Som poeten Liu Yuxi skrev under Tang-dynastin: “Ett snabbt plockat skott steks, och doften fyller rummet.” Denna övergång från ångade till stekta teblad ledde till gröna teer med en mer komplex och fyllig smak, vilket vi idag känner igen som de mest populära gröna teerna i världen.
Under Ming-dynastin blev stekning i panna den dominerande metoden för att bearbeta grönt te. Det utvecklades specifika tekniker som innefattade allt från noggrann skörd av bladen till att steka dem vid exakt rätt temperatur. Böcker från den tiden beskriver i detalj processen för att tillverka grönt te, med instruktioner om hur bladen skulle stekas och torkas för att få fram den perfekta smaken. Zhang Yuan, en teexpert från Ming-perioden, betonade vikten av temperaturkontroll och noggrann bearbetning för att bevara teets kvalitet. Han beskrev hur “stark eld ger klar doft, men för mycket hetta gör att teet bränns”.
Samtidigt bidrog sociala och politiska förändringar till spridningen av löste. Under Ming-dynastin avskaffade kejsaren den arbetskrävande processen att tillverka tebrickor som hyllning, vilket ytterligare påskyndade övergången till löste. Detta skifte bidrog till att sprida grönt te över hela Kina och senare till resten av världen, där det blev känd för sin rena och delikata smak.
Från de enklare formerna av te till dagens gröna teer, har denna förändring inom teproduktion återspeglat ett återvändande till teets naturliga smak och arom. Processen att gå från ångade tebrickor till stekt löste kan beskrivas som en förenkling som förbättrade teets kvalitet, och dessa tekniker har format den moderna teindustrin.