Under teets ursprung blomte är en unik kombination av teblad och doftande blommor, där teets smak och blommans arom smälter samman. Ursprungligen användes grönt te som bas för blomte, men senare började även svart te och oolongte att användas. I det gamla Kina kallades blomte ofta för “doftande blad” eller “rökt blomte.”
Blomteets historia sträcker sig längre tillbaka än svart te och oolongte, och dess produktion kan spåras till Songdynastin. I Cai Xiangs verk “Tejournal” nämns att te, som erbjuds kejsaren, berikades med en speciell krydda kallad “drakbalsam” för att förstärka dess doft. Även om den här typen av blomte skiljer sig från dagens version, bär den samma grundidé – att kombinera teblad med dofter för en förhöjd smakupplevelse.
Under Mingdynastin blev jasminblomman den vanligaste blomman att använda vid blomteproduktion, och många andra blommor som rosor, osmanthus och orkidéer följde. Metoden involverade att blanda nyplockade blommor med teblad i lager, och sedan ångkoka blandningen innan den torkades och förseglades. Denna noggranna process gav teet dess unika balans mellan teets karaktär och blomdoften.
Blomte blev allt mer populärt under Ming- och Qingdynastierna, med Fuzhou i Fujianprovinsen som ett viktigt centrum för jasminblommigt te. Bland de mest eftertraktade var “Jasmin Da Hao,” tillverkat av de finaste vårskotten från storbladiga tebuskar och doppade upprepade gånger med jasmin för att få den bästa aromen.
Blomte har genom tiderna blivit en favorit för många teälskare tack vare dess harmoniska blandning av smak och doft, vilket erbjuder en både rogivande och njutbar dryck.