Teets ursprung, användning och odling började bland folket, men det var först när de intellektuella klasserna tog till sig drycken att en verklig tekultur började formas. När den styrande klassen och litterära eliten började se tedrickande som en raffinerad njutning och en källa till andlig kraft, bortom dess vanliga praktiska värde, kan vi tala om uppkomsten av en tekultur.
Under för-Qin-eran (fram till 221 f.Kr.) tog tekulturen sin form i regionen Bashu (dagens Sichuanprovins), medan under Han-dynastin och De tre kungadömena började te spridas från Bashu till andra regioner. Denna spridning handlade inte bara om tedrickande som en sedvänja, utan även om odlingen och produktionen av te, vilket var avgörande för att etablera tekulturen. Utan en pålitlig och stadig källa för te, skulle inte dryckens popularitet ha kunnat växa på samma sätt. Arkeologiska fynd från Mawangdui-gravarna i Changsha visar på tedrickandets spridning till överklassfamiljer under västra Han-dynastin, där te användes som gravgåva och speglade dess vikt i överklassens vardag.
Under De tre kungadömena spreds tedrickandet till nedre delarna av Yangtze-floden. Enligt historiska texter blev tedrickande en vanlig sedvänja, även om det fortfarande var begränsat till de högre samhällsklasserna. Under Jin-dynastin blev tedrickande allt mer vanligt bland de intellektuella och aristokraterna, som ofta använde te för att underlätta sina filosofiska diskussioner. På detta sätt blev tedrickande en symbol för social status och en metod för att kultivera sitt sinne.
Från och med Jin-dynastin blev även te en viktig del av den religiösa och kulturella världen, särskilt bland daoister och buddhister, som fann att te hjälpte dem att hålla sig vakna och fokuserade under långa meditationer. Historiska texter från denna tid nämner också legender där tedrickande kopplades till långt liv och till och med odödlighet.
Tekulturen under de södra och norra dynastierna tog ytterligare steg mot att bli en djupgående kulturell företeelse. Teet fick nu en roll bortom bara en dryck – det representerade moralisk enkelhet och renhet, och blev en symbol för motstånd mot den extravaganta livsstil som rådde bland många av de rika och mäktiga. Teet började användas som en form av protest mot överflöd, och att dricka te i stället för alkohol blev ett tecken på integritet och enkelhet.
Det var under denna tid som tedrickandet, initierat av de intellektuella, började påverka samhället på ett bredare plan och blev en verklig kulturpraktik. Detta markerar början på den kinesiska tekulturen, som fortsatte att växa och utvecklas under de kommande dynastierna.